Så här började det...
1960-talet
Året är 1968, jag fyller 12 år och högst på önskelistan står en häst eller en new foundlandshund. Efter telefonsamtal med SKK blev vi rådda att köpa en flatcoated retriever istället för det var ”samma” hund bara lite aktivare och bättre storlek för en ung flicka! Vi fick reda på att Britt-Marie Bruhlin, Puhs kennel hade valpar just då och utan att veta mera om rasen inköptes en valp per telefon.En novemberdag kom Puhs Eurydike (Ryshot Copper Fire-Downstream Hestia) obesedd med flyg från Stockholm. Hon var den första flatten i södra Sverige så vi fick bl.a visa upp henne på SSRK-södras årsmöte för ingen hade någonsin sett en flatcoated retriever förrut. Hon blev snabbt fullcertad ( det var ingen mördande konkurrens på den tiden) men fick aldrig ut sitt championat för jaktmeriten saknades.1970 ställdes RAJA ut på ”Stora Stockholm” tillsammans med 12 andra flattar. Det var rekord på den tiden ! Vi gjorde ett halvhjärtat försök med jaktbiten och anmälde oss till träning hos Stig Malmberg i Kågeröd. Redan efter första kurstillfället gav vi upp för både Raja och jag var helt överens om att döda fåglar var inget för oss. På den tiden skulle hundarna även apportera rov-vilt. Hon tävlade en del på bruks och lydnad i stället men blev till största delen en familjehund som hängde med i vått och torrt.
1970-talet
Raja blev 10 år gammal och efter henne kom SUDD, Delight (Cowboy-Nova) från M. Ankarbåge i Dalarna. Även denna gång hämtades valpen på flygplatsen obesedd.Den vanan har jag slutat med………! Nu väcktes intresset för jakt/jaktprov genom ”husse”. Hon hann under sina 12.5 år vara med på många jakter som apportör, stöthund och eftersökshund. På prov blev det en 3:a i elitklass som bäst. Det var det där med dirigeringar som vi aldrig fick riktig ”kläm” på.
1980-talet
1985 köpte jag KOTTE av Irene Hansson, kennel Verywell. I stamtavlan hette hon Verywells Taste of Honey (NUCH Lady Docs Natanael-SUCH Puhs Soft Liquer).Mentalt var hon en mycket stark tik som” visste bäst själv” i de flesta situationer men som alltid gjorde bättre ifrån sig på prov än på träning. Hon dog tyvärr alldeles för ung, endast 4 år gammal efter att ha blivit förgiftad av idegran. Kotte hann få flera CK, bli provbäst på jaktprov och få två valpkullar innan hon tragiskt lämnade oss.På den här tiden satt jag under många år som valpförmedlare och eftersom internet inte var ”uppfunnet” så gick telefonen periodvis ”varm” men samtidigt var det ett kul arbete som gav många nya vänner.Jag var även med och startade FRKs skåne sektion och hann vara vice ordförande och jaktansvarig innan tiden behövdes till annat.
Första hunden i huset av egen uppfödning blev SKATT, Lp SLCH Skattkammarens Kamikaze (Zizan Eager-Verywells Taste of Honey). Hon var en stor personlighet, alltid med glimten i ögat. Med henne tävlade jag i allt…….! Hon blev bl.a ”Årets Skåne-flat” ett par år i rad.
1990-talet
Två år senare parades Kotte med en engelsk import boende i Danmark hos kennel Pearly Coat, DKUCH Llecan Guardian of Oakmoss. Det var i samband med den kullens födelse som Kotte blev förgiftad och dog så vi behöll den enda tikvalpen i kullen, Lp SLCH Skattkammarens Kleopatra som blev kallad PUZZEL till vardags.
Puzzel parades 1994 med SJCH Gunhills Sixth Bell och ur den kombinationen fick WEBBY, Skattkammarens Webby Gail stanna kvar. Nu blev det mindre tid på brukshundklubben och mer i ”skogen”. Webby har varit en uppskattad apportör på godsjakter både i Sverige och Danmark. På jaktprov har hon 2×1:a pris i öppenklass och ett 1:a pris på A-prov dvs varmviltsprov.
Hennes syster, Skattkammarens Daisy Duck fick våren 1998 en kull valpar med SVCH Bon-Velvet och denna gång blev det CACTUS, Skattkammarens Cactus Salsa som fick stanna kvar. Hon blev efter 10 månaders ålder flitigt använd som apportör och har bla blivit provbäst på varmviltsprov. I ung ålder var harar hennes stora passion.Det kunde ha kostat henne livet en sen februaridag när hon var ett år gammal. Hon fick upp en hare som tog sin tillflykt till Kalkbrottet. Det hela slutade med att Cactus trillade ner ca 30 meter och hamnade på en avsats. Räddningstjänsten fick rycka ut med stegbilen och det hela slutade lyckligt med en ordentligt blåslagen hund men utan några större men av olyckan.Nu låter det kanske som om allt handlar om jakt/jaktprov men riktigt så är det inte. Jag tycker att exteriören är viktig för vi måste försöka värna om att bibehålla en funktionell byggnad och flattens speciella huvud och uttryck även om mentalitet och arbetsegenskaper ligger mig varmast om hjärtat.
2000-talet
Våren 2001 parade vi Cactus syster Skattkammarens Enchilada med Semtegens Toro Bravo där bla tre av valparna fick första pris på jaktprov före ett års ålder. Inca var en av dem och hon blev framgångsrik på både A och B-prov. Hon var min första bruna flat men absolut inte den sista. Resten får räknas till nutid. I skrivande stund har jag levt med flattar i drygt 50 år och jag tycker fortfarande att det är lika roligt. Jag tror och hoppas att vi är några stycken med samma tankar och ideal.